Är att min mamma tagit hand om mig och anton själv och uppfostrat oss. vi har inte haft en mormor eller morfar att vara hos, ingen farfar eller farmor heller, dem vi hade var våra kusiner och Lena och jarmo.

Min morfar blev skjuten i huvudet.
Min Farmor ville inte veta av mig eller anton och speciellt inte min pappa.
Pappa dog när jag var sex år alltså elva år sedan snart.
Farfar bodde i finlad (är död nu) och vi fick inte kontakt med honom fören jag var typ fyra år.
Mormor bor i kiruna och haft sina egna problem. 
 

Just i sådanna stunder när jag och mor pratar är jag jävligt tacksam för att hon stått ut, att hon klarat av allting helt själv, Det finns nog ingen jag uppskattar och beundrar så mycket som henne.
Min bror och mamma är allt jag har i livet, ta inte illa upp vännerna men om dem gick bort skulle jag inte heller stå ut att leva, speciellt inte om Anton dog. det skulle ta kol på mig.

Dagens ros går därför till dem personerna som betyder mer än allt  i världen för mig..

Dagens ros går till Anton, min käre bror och Mamma, den starkaste kvinnan i världen.